The Revenant

The Revenant

Det är lika bra att jag direkt erkänner att jag ÄLSKAR filmer som utspelar sig i vildmarken. Ge mig en massa vedermödor i berg- eller skogsmiljö, gärna kryddat med vilda djur och pissigt väder, och jag är glad som en lärka. Med bakgrund av denna min vildmarksfilmvurm var det alltså med inte så lite höga förväntningar som jag fortfarande inte har sett The Revenant. Och jag blev inte besviken.

Som bekant spelas huvudrollen, den barske pälshandlaren Jack Pallsmithman, av Leonardo DiCaprio. Han är som klippt och skuren för rollen och trots att han aldrig yppar ett enda ord under filmens dryga 220 minuter så vågar jag nästan ta gift på att DiCaprio äntligen kommer tilldelas den oscarstatyett han så många gånger tidigare blåsts på. Minspelet är genomgående helt fenomenalt och man riktigt känner hur jävla jobbigt det är att ständigt bli anfallen av arga grizzlybjörnar och utsvulten vargar. För att inte tala om alla indianer!

Låt oss ta hela det här debaclet med indianerna på en gång. The revenant har kritiserats för att visa upp en stundtals ganska endimensionell och förlegad bild av nordamerikas urbefolkning, men i alla fall den här recensenten väljer att ha överseende med det. Låt dig inte ryckas med när PK-maffian sätter igång och gnälla utan tänk i stället på dem som revenantuniversums motsvarighet till Star Wars stormtroopers så är allt lugnt.

Är det i stället något filmen förtjänar kritik för så är det snarare att handlingen bitvis är lite tunn. Jag säger inte att manusförfattarna har kokat soppa av en spik, men nog hade det varit möjligt att göra mer av berättelsen? Hela konceptet ”en pälshandlare som är bra med vapen och sånt föröker handla pälsar med fel personer” känns lite gjort. Och var det inte lite märkligt att han blev anfallen av örnar hela tiden? Jag räknade till över 20 örnattacker bara i filmens öppningsscen.

Men, handen på hjärtat, ingen av det här spelar egentligen någon som helst roll när man bjuds på ett vildmarksepos av den här kalibern. I min bok behövs ingen handling annat än det klassiska ”man vs. nature” så jag var bara tacksam att slippa tänka så mycket mellan alla björnattacker och frustande ridscener i snöstormar. Visst, det kanske inte är superrealistiskt när Jack Pallsmithman tämjer en björn och rider runt på den och pepprar indianer och vargar fulla med bly men vem bryr sig?!

Mitt betyg efter att inte ha sett The Revenant:

6/5

 

 

 

4 kommentarer till

  1. ”Låt dig inte ryckas med när PK-maffian sätter igång och gnälla utan tänk i stället på dem som revenantuniversums motsvarighet till Star Wars stormtroopers så är allt lugnt.”

    Sorry, men med det förhållningssättet går frågan om Revenant-indianerna från att vara intressant till att vara alarmerande. Vadå stormtroppers. Jösses. Tror precis jag blev PK-maffia.

    • Jack: Jag tror att du kanske missade att det där om PK-maffian och stormtroopers var totalt sarkastiskt. Alltså: Nille spelar inte bort kritiken (jag förstår din reaktion om man tolkar det så)…

  2. Varför väljer du att inte kommentera scenen där grizzlybjörnen våldtar pälsjägaren Pallsmithman?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *